Detta är Margit Sandemos bakgrund, informationen har blivit kontrollerad av Margit själv och därmed ska den ge en korrekt bild av hennes liv.

Margit Sandemo - kvinnan med de många historierna
Att Margit Sandemo har haft ett äventyrligt och dramatiskt liv kan ingen tvivla på.

Adelsdamen Elsa Reuterskiöld av den grevliga ätten Oxenstierna af Korsholm och Wasa reste till Valdres i Norge en sommar och förälskade sig huvudstupa i en ståtlig valdresbo, Anders Underdal - utomäktenskaplig son till självaste Björnstjerna Björnson, som var en av Norges Fyra Stora Författare och fick Nobelpris i litteratur år 1903.

Elsa och Anders gifte sig och fick fem barn, varav Margit är det andra. Hon föddes den 23:dje april 1924 på Lena, Östre Toten, med så kallat segerhuva - fosterhinnan var över huvudet, detta ska ge framgång och lycka. Då Margit var sex år, insåg föräldrarna att äktenskapet inte höll, så modern flyttade tillbaka till Sverige med barnen. Margits boende har därmed växlat mellan dessa två länder.

Då hon var åtta år upptäckte hon sin speciella gåva, hon kunde se väsen från andra dimensioner. Det var också vid den tiden som hon mötte sin skyddsande och hjälpare - en hög, ljus man - som trofast följer henne genom livet.

På grund av alla dessa syner samt traumatiska upplevelser i barndomen, hamnade Margit tre gånger på psykiatriska sjukhus. Slutligen träffade hon den professor i psykiatri som förändrade hennes liv. Han sa: "Du är ju inte sinnessjuk, du är synsk, och det ska du lära dig att leva med." Detta ledde till att Margit kunde acceptera sin gåva.

Strax efter andra världskriget, reste Margit till Valdres där familjen har en fjällstuga, och under slåttern mötte hon sitt livs stora kärlek. Den högreste och flotte Asbjörn Sandemo från Idd som varit aktiv motståndsman under kriget. De gifte sig i mars 1946 och fick tre barn - Henrik, Tove och Björn. Efter några år i Sverige och i Halden slog sig familjen ner i Valdres.

Margit började inte skriva förrän hon var fyrtio år. Om detta berättar hon: "Innan dess kände jag mig värdelös, jag var oduglig i allt. Det enda jag var halvbra på, var konstnärliga yrken, som teater, sång, konstmålning, skulptur, träsnide, bara för att nämna några. Men en dag slog det mig att alla de fantasier som jag somnade med varje kväll egentligen var romaner. Då hade jag 30 färdiga i huvudet och kunde bara skriva ner dem." Helst satt hon på ett kafé i Fagernes och skrev.

1964 sände hon in sin första roman. Men förlaget gav inte ut deckare, de ville ha den som följetong i sin veckotidning. Det var ju lite genant, tyckte Margit först, men fann snabbt ut att det var underhållningsförfattare hon var. Efter "De Tre Friarna" kom romanerna ut i veckotidningar över hela Norden, och kom sedan ut i bokform. Första boken var Vredens Natt, efter fem år med enbart följetonger.

Den stora vändpunkten i Margits karriär som författare kom 1980 då Bladkompaniets dåvarande förlagschef Finn Arnesen kom med idén att Margit kunde skriva en ny serie för förlaget. Efter två års vägran tände hon på idén och började skriva 1980. 1982 kom den första boken i serien "Sagan om Isfolket: Trollbunden". Dem började samtidigt i veckotidningen Hjemmet och fick sålunda en rivstart. Serien blev en jättesuccé och istället för de beräknade sex böcker, blev det 47. Det rekordet är sedan slaget av andra författare. Serien blev färdigskriven 1988. Sedan följde två fristående böcker - och så "Häxmästaren" och "Sagan om Ljusets Rike". Tillsammans bildar de långa serierna en serie-trilogi på 82 böcker. Margit kan inte bli medlem i den norska författarföreningen för att hon skriver på svenska, och inte den svenska för att hon är norsk medborgare.

Efter 54 mycket lyckliga år miste Margit sin Asbjörn, detta 1999. "Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig av att vara utan honom", säger hon. "Men jag fann att jag trivs i mitt eget sällskap. Tystnaden har alltid varit min bästa vän". Ändå tycker hon om att det rör sig omkring henne.

Samma år, efter att ha skrivit 105 böcker på nitton år utan paus, kände Margit ett behov av semester, hon hyrde ett hus i Spanien, men efter två dagar kom skrivklådan igen och serien "De Svarta Riddarna föddes". En närmare beskrivning om hur detta skedde finns i boken "I Riddarnas spår". Ytterligare en gång hade författarskapet blivit hennes terapi.

2002 bröt Margit upp från sitt gamla liv i Valdres och "dess arton månader långa vinter", som hon själv uttryckt det, och flyttade till Skåne med dottern Tove. I Skillinge, nära Simrishamn, har mor och dotter, samt två hundar och en katt funnit sitt paradis och stortrivs med sin nya tillvaro.

Margit har alltid varit väldigt förtjust i djur. Hon har ett mentalt band till dem på grund av sina speciella egenskaper, något som hon också beskriver i boken "Visst katten har djuren en själ". Som tidigare nämnts kan Margit se människors osynliga hjälpare, och detta är temat i "Vi är inte ensamma". Andra dokumentära böcker är trilogin "Historien om en Fjälldal" samt serien "Blåljus". Detta visar på att Margit inte bara skriver bra skönlitteratur utan även bra faktaböcker.

"Jag skriver sagor för vuxna", säger Margit om sitt författarskap. Innehållet i dessa sagor kännetecknas av frodighet och fantasi - med historier som rymmer allt man kan tänka sig i form av spänning, drama, mystik och kärlek spetsat med övernaturliga element. Det intressanta med Margit är att hon först skriver böckerna och sedan gör researchen, den visar sig alltid stämma överrens med vad hon skrivit.

Margit är en aktiv dam som gillar rampljuset, i lagom stora doser. Förutom att skriva har hon flera hobbies, som svåra korsord, TV-tittande (spänningsprogram), invecklade patienser och resor. Henens favoritresemål är Island. Hon har varit där tjugo gånger, för forsränning, bergklättring och utforskande av vulkaner.

Margit har inget annat mål med sitt författarskap än att skriva för att hon inte kan låta bli. Hon har så otroligt roligt när sagorna bara strömmar på i hennes huvud och hon får skriva ned dem. "När man rycker på axlarna åt läsning för folket, ska man inte underskatta underhållningens värde. Verkligheten är så blank och fyrkantig och realistisk, så man har behov av att få koppla av. Att känna sig glad är verkligen viktigt för människosjälen. Och om man blir lycklig av att läsa en bok som bara berättar och inte kräver så mycket av läsaren, är i varje fall mitt mål nått: att underhålla."

Margit är 81 år och fortsätter i full vigör sin outtröttliga uppgift att underhålla läsarna och hjälpa dem att få upp ögonen för annan litteratur också - något hon förhoppningsvis vill fortsätta att göra en lång tid framöver. Om hennes tro på liv efter döden stämmer, så kanske vi kan få läsa hennes historier skrivna genom någon annan, precis som hon blivit manad att skriva, enligt en episod i "Sagan om Isfolket".

Hennes böcker har sålts i 37 miljoner exempler, varav "Sagan om Isfolket" ensam står för 25 miljoner. Hon är representerad i tio länder. Det har gjorts sexton försök att göra film eller TV-serie av Sagan om Isfolket och ett försök på "Häxmästaren". Båda serierna har varit musikal i Norge.